när jag bestämt mig för att bloggvila så kommer de saker att blogga om. Konstigt!
Nu måste ja ju bara berätta om hur märklig matte är här hemma. Hon gosar som bara den med min mage. Sniffar och klappar på den och så säger hon saker som att sen kommer ja att va så rädd om lilla magen så hon får passa på nu. Sen kan hon sitta rakt fram och sucka och säga saker som att hon hoppas att ja kommer att förlåta henne och att hon inte vet vad hon skall göra om något går fel. Vaddå går fel? Vad är det som kan gå fel?
Ja tror de har att göra med att matte beställde tid till katterering för mig. Hon har suttit och lät på nätet i dag om hur det går till och hur ja kommer att må efteråt. Hon pratade med en sticktant som sa att ja skulle få smärtstillande under operationen så att de räckte ett tag. Matte har också ordnat med ledighet så hon kan vara hemma hos mig under de 10 dagarna ja skall ha krage.
Ja försöker trösta henne och säger att de borde vara hon som tröstar mig ju för de e faktiskt jag som skall till vettisen, men ja e inte orolig ju. Eller borde ja vara de kanske?
Inlägg
6 kommentarer:
Äsch då. Det där är ett enkelt ingrepp som vettisarna klarar av i sömnen. Ett varningens jam bara, du kommer må lite dåligt efteråt. När Gibbe kattererades, så vinglade hon runt och mådde dåligt i två dagar. Värst var när hon låg i sin sovkorg och råkade kissa ner sig. Hon skämdes som bara den och jamade att jag inte skulle skvallra för husse. Men husse såg vad som hände ändå och tog hand om det. Han förklarade att det faktiskt inte var hennes fel. Oj, vilket långt inlägg det blev. *svanskram och uppmuntrartass*
Pälskade Nea, min söta flika! Ja blir så oroli när du skrivar så där... va rädd om dej, å säj till om ja måste koma till dej å bita nån! Ja tränar på gammelmatte å biter henne i tårna så hon skriker... så ja e beredd!
Nospuss från din Rufus.
Sippo: Hoppas de. Tänkte på din Gibbe.. hon dog ju efter en operation, visst? Men det var kanske inte efter kattereringen?
Matte skall va hemma med mig och sköta om mig. Hon har lovat hon skall hålla tillbaka mina morrhår om ja kräks. Är säker på att hon hjälper mig om ja skulle råka kissa på mig också.
Rufus: Min sötis. Önskar du var här och kurrade med mig. Tror inte du behöver bita någon. De skall bli rätt skönt att slippa löpa jämt. Men de känns lite läskigt att inte veta hur allt blir.
Nospussar från din Nea!
Nä, det var efter hon blivit opererad för urinsten.Hon hade små, små stenar i blåsan. Det är ingen som vet riktigt vad som hände efteråt. Troligen så fick hon en allergis chock av en penicillin spruta som hon fick dagen efter.
Ååh, ska du bli kattererad! Mamma har sagt att jag och mina småttingar ska bli det sen åxå.
Jag håller tassarna att allt går bra kompis!
*nospussar*
Sippo: Okay, så de var inte under kattereringen alltså. De var lite skönt att veta.
Babsis: Du e tillbaka! Så glad ja blev. Japp här är det kattereringsdax den 23:e
Skicka en kommentar