I bland händer det. Ja kan ligga och dra mig på soffan eller i sängen och plötsligt är den där. Den röda pricken. Den hörs inte och den luktar ingenting men den rör sig snabbt som en fluga. Över väggar, på möbler, i taken och på golven
Ja har verkligen gjort allt för att få tag på den. Ja har smugit, ja har attackerat, rusat som en galning efter den genom hela huset, ja har gjort allt en katt rimligen kan men inte en enda gång har ja fångat den retsamma röda pricken.
Här är ja med den hånfulla röda pricken!
I bland hör ja ett viss skramlande av en nyckelring från matte precis innan pricken uppenbarar sig. Matte kallar det för laserprick tror ja.
Men ja ger mig inte. En dag skall ja få tag på den där pricken! Ja skall bara överlista den.
Matte är väldigt ledsen sen hon läst Sippos memoarer. Hon har fortfarande ont i hjärtat sen hennes katt reste till regnbågslandet i somras, säger hon. Ja försöker trösta och hon borrar ner sin näsa i min päls och säger att ja e livet själv, men hon saknar sin svarta skönhet.
Ja skall aldrig lämna matte för alla regnbågar i världen! De har ja bestämt!
Inlägg
2 kommentarer:
Det där med laserpricken känner jag igen. Snuffe blir precis tokig bara han hör husse plocka upp den från bordet. Direkt börjar han nosa runt i cirklar på golvet och leta efter pricken. Sen sätter han världens fart efter den.
Uhm, jag känner mig lite ledsen bakom morrhåren. Det var ju liksom inte meningen att din matte skulle få ont och sakna sin andra kisse. Husse är likadan, trots att det är mer än en år sedan hans förra kisse gick bort. *suckar* Jag är en hemsk katt.. *sniff*
Nä så skall du inte känna Sippo. Vi måste ju minnas de som gått till andra sidan. De e väl bara de att det gör ont.
Har tänkt på de om Matte kanske inte fick sörja ordentligt för hon hämtade mig bara två veckor efter de hände. Kanske är det därför det gör så ont i henne när hon minns.
Skicka en kommentar