De krävs inte så mycket

för att få matte på gott humör.

Vi bråkade lite innan. Matte hade fått för sig att hon skulle värma sina kalla händer på min mage. Ja ville definitivt inte ha hennes isklumpar till fingrar bland mina noga tillrättalagda pälsstrån, så jag tog i med tänder och klor. Ja piskade med svansen så att matte sa att de fläktade kallt på henne. Maken till fräckhet har ja inte varit med om. Inte kommer ja och stoppa in mina kalla tassar innanför kläderna på henne heller. *fräs*

Men nu e vi vänner igen och ja har matte här tätt intill mig. De ganska mysigt.