Skällisen Wilma jobbar som vårdhund i Trelleborg sen i november förra året. Hon har som uppgift att finnas till hands en gång i veckan på den palliativa avdelningen (vård i livet slutskede).
http://sydsvenskan.se/omkretsen/article538522/Gladjespridare-i-slutskedet.html
Matte och ja satt och blev alldeles tårögda när vi läste om mannen som sa att han hoppades att han levde tills nästa vecka så han fick träffa Wilma och hennes matte igen.
Matte Anna berättar också om att Wilma hade en favorit patient som hon alltid skulle hälsa på först. Då mannen hade gått till regnbågslandet gick hon bara förbi hans rum. De e ju självklart att Wilma visste att hennes favorit hade gått över bron. Sånt vet vi fyrbeningar bara!
Inlägg
4 kommentarer:
*Snyft mjauu*...
Visst känner vi fyrbeningar på oss en massa saker & speciellt så'n här..Jam & *Kram* ♥...
*sniff, snörvel* Så sorgligt. Men det visar ju att vi fyrtassar vet mer än vad vi visar.
Det visar också hur viktiga vi är!
Tasskram
Annmi: Yes we do :)
Sippo: Visst vet vi massor mer än vi kan och får berätta om.
Dui & Deco: Trots det, trots att tvåbeningar har så mycket nytta av oss har vi så låg status. Ett kattliv är inte mycket värt för många. Trots att vi förbättrar så många människors livskvalitet.
Skicka en kommentar