Förintelsen är för mig beviset på att det finns ingen gud!

Judarna – Guds eget folk, hans utvalda, höll på att utplånas på det mest grymma och fasansfulla sätt. Jag ser på ett minnesprogram på ettan och tankarna kommer. Det kan inte finnas en god Gud som tillät detta! Det kan bara inte finnas. För satt det en Gud på ett moln och såg på allt detta fruktansvärda lidande är det definitivt inte en Gud värd namnet. Definitivt inte en Gud värd att prisas, tillbe och sjunga lovsånger till. Det är inte ens en Gud värd att stavas med stor bokstav så från och med nu slutar jag med det!

 

Att begå så fruktansvärda brott är oförlåtligt och det är ännu mer oförlåtligt att se på utan att göra något och det var väl vad en gud då gjorde.

 

Jag är född och uppväxt med en generation som fått lära sig allt om förintelsen. Trots att jag sett alla bilder förr, trots att jag hört alla berättelser förr så griper det mig så i hjärtat varje gång. Varje gång jag ser bilderna, varje gång jag hör berättelserna är det som första gången. Vi får aldrig glömma, vi får aldrig sluta berätta. Vi måste minnas varje detalj, vi måste bära det oavsett hur ont det gör.

 

Men varje gång jag hör om förintelsens grymhet är det alltid en påminnelse om att det finns ingen god gud!

 

Läs även andra bloggares åsikter om Förintelsen, Gud, Skyldighet, Ondska