Linus gästjamar

Hej!

Det är jag som är Linus!  Jag bor hos Neas gammelmatte och husse. Jag tycker det är dags att jag får lov att ta ett jam på den här bloggen och berätta om de hemskheter jag utsätts för och få slut på felaktiga beskyllningar!

Till att börja med har jag fått höra att den där snorungen Nea kallar mig för “mördarkatt”. Det är ett elakt rykte som inte är sant. Jag har inte mördat någon katt! Däremot har jag under mina 9 år utsatts miss-handel och otaliga mordförsök av katterna här skogen. Är det konstigt att man blir sur då och inte är förtjust i att träffa nya katter.

Det är förvisso sant att jag svor åt flickungen och sa åt henne att hålla sig ur vägen och att det är jag som bor här. Men nänä, det var inget mordhot inte. Det är inte så kul att komma hem efter en lång promenad och upptäcka att en odräglig ungkatt varit och saglat ner mina matkulor.

Sen vill jag höja en varningens tass för Neas matte. Jag vet inte hur många gånger jag har legat och sovit i godan ro och hon plötsligt utan förvarning och börjar rycka och slita mig i pälsen. Hon påstår att hon tar bort blodsugande fästingar, men jag kan berätta att det är mest päls hon drar ut med rötterna. Det gör riktigt ont! Sen i bland får hon för sig att hälla några svidande droppar i nacken, där jag inte kommer åt att slicka mig ren. Var tredje månad tvingar hon upp mina käkar och tvingar ner sten i halsen på mig som jag tvingas svälja. Smakar fruktansvärt gör det. Alltsammans är högst orättvist! Det skall vara “för mitt eget bästa” medel mot fästingar, loppor och mask säger hon. Men jag tror att hon mest gillar att utsätta en stackars katt för miss-handel. Jag undrar hur stackars Nea har det som tvingas bo med en sådan tvåbening.

Så nu vet ni sanningen om mitt liv. Kom i håg att alla har sin historia att berätta.

Tass från Linus!