Och jag är fortfarande inte det minsta trött. Börjar verkligen känna mig panikslagen nu. Ligga vaken och stirra i taket i två timmar är inget jag ser fram emot.
Du! Tack för de orden. Man behöver höra sånt i bland. Vet att du har nog med ditt. Är glad och förväntansfull för din skull. Älskar dig och dina bröder mer än livet!
Det är jag som är skör som glas just nu och det är ingens fel, det går över det brukar det göra.
Snacka om skör. Hår t.o.m varit övertygad om att Nea skulle hata mig av olika anledningar.
Jag klarar mig. Det är bara lite tufft just nu.
tisdag 26 augusti 2008
Klockan är snart 1
Upplagd av Nea theCat kl. 15:52
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar