Ibland

... är livet så svårt att förstå sig på.
Det är lätt att döma mig, tycka att jag borde vara annorlunda. Agerat annorlunda. Sällan känner jag att jag accepterats för den jag faktiskt är, människor tycks bara se vad de anser att jag borde vara. Jag kommer aldrig att kunna leva upp till deras bild av hur jag kanske bör vara. Men människor hårda ogillande blickar känns ändå in i märgen och jag kan inget göra. De har rätt att tyst håna mig. De har rätt i att spotta på mig i tysthet. De har rätt i sin vägran att förstå att inte alla är födda med samma förutsättningar.

Omvärldens dom är hård och kall och jag är dömd till evig ensamhet.
Min enda önskan är att någon skulle första och tillåta mig vara precis den jag är.