Det är dags för en stödkattsinsats igen. Matte är lite hängig och tycker livet är i allmänhet trist. Dags att vara stödkatt igen alltså.
Ja hade ett stygn som inte ville lösas upp. Matte fick hjälpa till att ta bort det. Det gjorde lite ont men nu är det borta! Tänk att de e en hel månad sen ja kattererades nu. Tiden går verkligen fort. Såret e helt läkt nu och ja tycker de så skönt att bara vara katt.
Min vikt är perfekt. Väger 3,4 kilo. Käkar god mat, One SterilCat (specialmat för kattererade katter) så att ja skall hålla mig i form. Matte har vägt upp maten så hon vet vad en dl väger. Ja har alltid torrisar i matskålen och håller mig inom min dagsranson. I bland får ja lite Sheba Delikatess också, och mina Dentabits så klart.
Mitt liv är ganska bra helt enkelt.
Tass!
Inlägg
3 kommentarer:
Kära Nea!
Jag vet inte hur jag skall kunna berätta det här för dig... vet inte vilka ord jag skall välja... men den hemska sanningen är att Rufus avled i dag på eftermiddagen.
Han var hur pigg som helst i morse, men vid 10-tiden fick han en våldsam diarré och blev apatisk, och fast vi körde i 130 km/h till djursjukhuset i Skara hann vi inte fram i tid... Rufus slutade att andas strax innan vi kom till Skara, och trots att sjukhuspersonalen la honom i respirator gick det inte att få igång hans andning igen... han hade varit utan syre för länge och var hjärndöd. Så vi lät honom somna in, jag höll honom i famnen och grät och pussade på honom...
Jag är så ledsen för din skull, Nea, men ändå tacksam att ni hade varandra i flera månader!
Försiktig nospuss från Rufus' förtvivlade matte.
Skönt att kattereringen inte bråkar mer med dig. Vi minns ju hur jobbigt det var med tratten och allt.
sr.Carina. Ett helt år fick ni tillsammans. Massor med trösttassar och svanskramar.
Sippo: I dag känns allt det väldigt, väldigt långt borta..
Svanskram!
Skicka en kommentar