Något helt annat

Återigen har jag bestämt mig för att inte se Debatt mer!Jag begriper egentligen inte varför jag envisas med att se på Debatt med Janne Josefsson. Kanske för att jag har en förhoppning om att det skall vara bra och leda fram till något. Men jag blir lika besviken varje gång. Förstår mer och mer varför Stina Lundberg hoppade av. Nåväl, säsongstarten tog upp två bråket om Liza Marklund och Gaza kriget. Är någon det minsta klokare efter gårdagens program? Inte jag i allafall.

 

Gaza debatten ledde fram till... absolut ingenting! Ser det iofs som oerhört naivt att man tror sig kunna sätta stridande (sympati)parter i samma rum och tro att de skall få fram något vettigt. Propaganda försöken duggade tätt. Den sista tiden har jag funnit mig själv att bli mer och mer irriterad över precis det Staffan Scheja skrev i sin debattartikel - den totala ensidigheten i rapporteringen. Det tycks ligga något i Sverige sen gammalt att ta parti för Palestina mot Israel. Varför togs inga höga toner mot Hamas missilerna in i Israel? Ligger omvärldens flathet mot Hamas terror mot Israel som egentlig grund till detta krig? Hade det kunnat undvikas om omvärlden hade agerat mot angreppen mot Israel? Jag är trött på ensidigheten i debatten! Jag blir förbannad när man bränner och förstör synagogor och begravningsplatser i Sverige på grund av ett krig i Gaza.

 

Den andra delen av Debatt ägnades åt diskussionen om Liza Marklunds bok Gömda. Jag har läst alla Marklunds böcker förutom böckerna som baseras på historien om Mia Eriksson. Jag undvek böckerna för jag visste att jag skulle aldrig klara att läsa dem. Lika lite som jag klarar läsa Levande Bränd eller Såld. Tydligen hänger hela bråket på att bokförlaget felaktigt hade skrivit att boken var en sann historia när det borde stått baserad på en sann historia. Storm i ett vattenglas för den oinvigde? Boken Marklund skrivit stämde inte på alla punkter och hon hade ändrat, dragit i från och lagt till - precis som författare gör.

 

Jag hade mycket svårt att få upp sympatier för Osama Awad som bevisligen hade misshandlat kvinnan som kallas Mia Eriksson. Det finns inget som helst försvar för kvinnomisshandel i mina ögon. Faktum kvarstår alltså han var (eller vem vet om han fortfaranade är) en kvinnomisshandlare.

Neas Matte

 

Läs även andra bloggares åsikter om Debatt, Janne Josefsson, Staffan Scheja, Israel, Gaza, Krig, ensidighet, Liza Marklund, Gömda, Mia Eriksson, Osama Awad, kvinnomisshandel,